http://www.regeringen.se/content/1/c4/04/50/892cdf06.pdf
Regeringens SOU från 2002 om de militära underrättelsetjänsternas spionage och underrättelseverksamhet mot svenska vänsterrörelser innehåller ett intressant kapitel om EAP och Lyndon LaRouche.
"EAP är sannolikt den märkligaste politiska organisation som uppträtt i Sverige under efterkrigstiden. Genom besynnerliga utspel,
konspirationsteorier samt grova personangrepp har partiet och dess
underorganisationer i hög grad på egen hand omöjliggjort det mesta
av tänkbart inflytande över det politiska skeendet. EAP har i
riksdagsval aldrig fått mer än några hundra röster. Att efter 25 års
kamp inte ha nått längre, borde ha gjort vem som helst modstulen
och färdig att lägga ned sin rörelse. Dock inte EAP som oförtröttsamt
strävar vidare, uppenbarligen i den fasta övertygelsen att världen
inte klarar sig utan de insikter man så gärna vill förmedla. Detta
kapitel handlar om säkerhetspolisens och i viss mån den militära
säkerhetstjänstens övervakning och bedömning av EAP från dess
framträdande 1973 (under namnet European Labour Committees,
ELC) fram till idag..."
Artikeln är lång. Läs den. Jag nöjer mig med ett par citat. Först ett PM från SÄPO om EAP från 80-talet.
EAP är en organisation som skiljer sig från andra partier.
Det är svårt att placera EAP i den vanliga högervänsterskalan.
Som framgår av detta PM är EAP ett
proamerikanskt parti. EAP stödjer t.ex. Ronald Reagans
ingripande på Grenada. Från början lutade EAP
åt vänsterkanten men tycks trots allt gå mer åt högersidan
i sitt program…Partiets uppbyggnad ser ut som
i ett kommunistparti, vilket i praktiken innebär att
partiet är hårt centralstyrt och att alla order kommer
”uppifrån”. Medlemmarna tvingas sälja sina ägodelar
för att kunna skänka pengar till partiet. De ledande
inom partiet har en mycket låg årsinkomst. En gemensam
nämnare för de mest framstående partimedlemmarna
är att de är vänner, släkt och ett flertal av
dem är amerikaner och att ”de lever inom partiet”.
Nu ett militärt dokument från 1987, där man sa att EAP var högerextremt.
"Väsensskilt från den revolutionära vänstern, men likafullt
med rötterna i kommunistisk ideologi, har Europeiska
Arbetarpartiet (EAP) det senaste decenniet
etablerat sig i Sverige. Partiet är ett lika märkligt som
svårgripbart fenomen, som knappast låter sig beskrivas
i vanliga politiska termer. Från början socialistiskt
har EAP under 80-talet gjort helt om och intagit en
position som snarast kan betecknas som högerextremistisk.
På en viktig punkt fjärmar sig dock EAP från nazismen;
man förordar en ohämmad invandring till Sverige
av människor från alla jordens hörn."
Ett stycke om EAP:s politik runt 1975 till 1976 samt efter 1982:
"Det var emellertid inte EAP:s ideologiska profil som gjorde att rörelsen
fick en hel del uppmärksamhet i pressen åren 1974-1976. I
stället var det arbetsmetoderna (mötesstörning och sannolikt försök
att infiltrera olika vänsterorganisationer), de skruvade konspirationsteorierna
och de motbjudande personangreppen som präglade
den allmänna bilden av EAP. Internationellt var det Rockefeller
och Kissinger som utpekades som de stora bovarna vilka i samarbete
med CIA kunde hållas ansvariga för det mesta av världens elände.
Knark, terrorism, svält och folkmord kunde enligt LaRoucherörelsen
i hög grad härledas till just Rockefeller, Kissinger och CIA. I
Europa pekades det brittiska kungahuset ut som ansvarigt för världens
knarkhandel. Framför allt var det dock socialdemokratin och
dess ledare som i Europa utsågs till huvudfiende. Brandt, Kreisky,
Soares, Mitterand och Olof Palme utpekades alla i flygblad som
CIA-agenter, krigsförbrytare och vägröjare för knark och terrorism.
Men det var inte bara ledande socialdemokrater som utsattes för
grova påhopp. EAP:s partistyrelse uttalade den 2 juni 1976 att rikspolischefen
Carl Persson på olika sätt var ”direkt knuten till genomförandet
av internationell ‘blind terrorism’”. Sociologen Joachim
Israel betecknades som ”’juden som blev nazist’ och ledande
hjärntvättare i Skandinavien”. Israel sades också vara ”direkt inblandad
i och medveten om dessa terroroperationer”. Dessa omdömen
publicerades i juni 1976 i EAP:s ”Vitbok om terrorismen”. I
denna s.k. vitbok hävdade EAP bl.a. att det var det amerikanska
National Security Council som styrde den internationella terrorismen.
I bakgrunden verkade förstås EAP:s traditionella huvudfiender,
Rockefeller och Kissinger. I den något missvisande benämnda
”vitboken” anklagades också olika kommunistpartier för att gå
CIA till handa och stödja internationell terrorism. I flygblad pekades
Dagens Nyheter och Björn Gillberg ut som inblandade i det internationella
terroristnätverket. Över huvud taget var det lätt för
EAP att hitta fiender - sådana fanns överallt eftersom alla som inte
höll med var motståndare och därmed understödjare av knark och
terrorism osv...
I en EAP-rapport från augusti 1982 kallades Pink Floyds film
The Wall för ”den öppet nazistiska propagandafilmen”. Filmen utgjorde
också enligt EAP ”nästa steg i den sataniska hjärntvätten”
som syftade till att med hjälp av droger åstadkomma rasbråk där
nerdrogade skinheads skulle utgöra stormtrupper. Bakom det hela
fanns naturligtvis, enligt EAP:s rapport, Olof Palme. Palme som
tidigare på affischer porträtterats som galen mördare med bödelsyxa
under devisen ”djävulens djävul” porträtterades nu på samma
sätt men under överskriften ”ayatollornas ayatollah”.
Det blev nu allt vanligare i medierna att beteckna EAP som ”fascistiskt”
eller ”högerextremistiskt”. För detta talade i viss mån den
utrerade antisovjetismen, det extrema Palmehatet och anslutningen,
åtminstone internationellt, till antisemitiska jargonger och konspirationsteorier.
Liksom beteckningen ”kommunistiskt” ett årtionde tidigare är
epitetet ”fascistiskt” vid mitten av 1980-talet i stort sett missvisande.
EAP har t.ex. aldrig framstått som rasistiskt eller invandrarfientligt.
Snarare är det en organisation som så gott man kan försöker
anpassa sig till de direktiv som serveras från Wiesbaden och
från USA. Direktiv som av allt att döma syftar till att tillfredsställa
de mål som ledaren Lyndon LaRouche ytterst har med rörelsen.
Vilka dessa mål var och är framstår dock fortfarande som dunkelt.
Politiskt inflytande syftande till världsherravälde eller ett politiskt
geschäft med uppgift att samla in så mycket pengar som möjligt till
huvudmannen LaRouche? Det som vid mitten av 1970-talet framstod
som det stora mysteriet - varifrån kommer pengarna? - förvandlades
tio år senare till frågan vart går pengarna? Flera tidningsartiklar
vid mitten av 1980-talet pekade på att EAP genom försäljning
av tidskrifter, dekaler och annat drog in stora summor pengar
till organisationen - det talades om i genomsnitt 1 000 kronor per
aktiv partimedlem dagligen.714 Den avhoppade EAP:aren ”Karlsson”
uttalade sig i ett samtal med polisen den 24 mars 1986 på följande
sätt rörande EAP:s verksamhet:
'Sekterismen var total. Den inre kretsen var tillsammans
varje dag från morgon till sena kvällen. Ingen
fick göra något utan att andra medlemmar var med.
På så sätt kom alla att tänka lika i fråga om
allt…Arbetet på dagarna gick alltid främst ut på att
tjäna pengar till partiet. Man ringde runt till olika företag
och personer för att få sälja sina alster som bestod
av dekaler och tidskrifter. Nidbilder och nidskrifter
av och om Olof Palme var ojämförligt det absolut
mest vinstgivande, och dessutom det mest lättsålda.
Det kommersiella intresset var som sagt mycket
påtagligt och ”Karlsson” menar att partiet ”går att
köpa”. Vidare gick arbetet ut på att sprida desinformation
om olika företeelser. Även rapportering till
högkvarteret i USA ingick i det dagliga arbetet.'
Showing posts with label Schillerinstituttet. Show all posts
Showing posts with label Schillerinstituttet. Show all posts
Friday, May 15, 2009
Artikel från 1978: EAPs politiska frälsningslära: Fascistisk smitta från USA
Skogssindustriarbetaren nr 12 1978
EAPs politiska frälsningslära: Fascistisk smitta från USA
Ett antal dagstidningar däribland Aftonbladet (LO) - åkte på en rejäl blåsning 17 maj. Då publicerades en attack mot Olof Palme och den kärnkraftspolitik som socialdemokratiska partiet nu står för.
Undertecknare av det publicerade uppropet var ett antal fackföreningsmän, företrädesvis från Metall. Uppropet stod sig ett dygn. Sedan avslöjades att bakom detta stod EAP (Europeiska arbetarpartiet), en märklig sammanslutning som företrädesvis finns i Stockholm. EAParna brukar svärma runt Folkets hus i Stockholm när det är kongressdags. Det finns en koppling mellan EAP och en motsvarighet i USA.
Av EVERT KUMM
Vi har sett dem här i landet också, åtminstone i Stockholm. De företräder ingenting mindre än "Det europeiska arbetarpartiet" (EAP), sprider broschyrer och små tidningar och påminner rätt mycket om Jehovas vittnen, mormonmissionärer och liknande propagandister. Fanatiskt troende på sina broschyrers visdom och alltid ute i sista stund - i morgon eller åtminstone nästa år går jorden under och det gäller att bli frälst i tid.
Som så mycket annat på vår syndiga jord inspireras dessa rörelser från USA. Detta gäller i hög grad EAP. Det rör sig inte enbart om inspiration. Den goda tillgången på money tyder på kontakter av speciellt slag. Beskyllningar för att gå CIAs - den amerikanska underrättelsetjänsten - ärenden protesterar de här ungdomarna våldsamt emot. Så radikala och revolutionära som de är. - hur skulle CIA kunna tänkas vilja ha något med dem att skaffa?
Det har hänt något i USA som vi bör vara uppmärksamma på. Oron i tiden påminner om 1930-talets många ideologiska ommöbleringar, innan den tyska fascistdiktaturen tog fast form och helvetet brakade löst över världen. Massarbetslösheten i USA och i den mest industrialiserade världen för övrigt liksom över huvud det hotande sammanbrottet för den kapitalistiska ekonomin kan, om inte en högkonjunktur bryter igenom depressionen inom några ar, åstadkomma svåra politiska konvulsioner. Det amerikanska samhället förefaller stundom rätt illa rustat att möta fascistiska och liknande rörelsers maktdrömmar.
Frälsa världen
Det är därmed inte sagt att ledaren för USAs nya Labor Party eller NCLC ("Arbetarkommittéernas nationella sammanslutning"), Lyndon H LaRouche, är näste Adolf Hitler, som ska frälsa världen eller i varje fall USA.
Han tror det själv, men det räcker ju inte. Att det finns eller åtminstone har funnits ett klart samband mellan denne LaRouches "arbetarparti" och det "europeiska arbetarpartiet" på den här sidan Atlanten är helt klart. Om så förblir i fortsättningen kan tills vidare vara osagt. Något har inträffat som möjligen kan bryta förbindelserna. Eller tvärtom komma att öka aktiviteten också här.
Labor Party startade som ett revolutionärt, "marxistiskt" parti. Som 25-äring blev LaRouche medlem av det trotskistiska Socialist Workers Party (SVJP), men efter tio år fann han att partiet inte tillräckligt uppmärksammat hans geniala förmåga. Redan före SWP-medlemskapet hade han förstått att någon verkligt revolutionär rörelse kunde det inte uppstå i USA, om inte han skapade den. Detta berättade han i Washington Post 17 februari 1974 och då hade han redan gått från ord till handling.
Till en början ville Labor Party räknas till vänstersidan. Men det är ganska trångt där och dessutom ont om pengar. Visserligen anklagar numera partiledare LaRouche sina tidigare vänner för att ta emot understöd från miljardärfamiljen Rockefeller men den amerikanska vänsterns allmänna fattigdom styrker knappast hans anklagelser.
För att dra ut en historisk jämförelse ganska långt kan man erinra om att Hitlers "nationalsocialistiska arbetarparti" ständigt skyllde socialdemokraterna och kommunisterna för att vara köpta av "judekapitalet", när den tyska tungindustrin satsade för fullt på Hitler och hans gangsterparti.
Man kan på goda grunder anta att mr LaRouche rätt snart övergav Leo Trotskij:s skrifter för att desto flitigare studera Hitlers "Min kamp".
Den fullständiga helomvändningen kan ha skett någon gång på våren 1976 och hade ett direkt samband med presidentvalstriden. Lyndon H LaRouche ställde upp som kandidat och samlade hela 40 000 röster vilka ju inte räckte långt mot huvudkandidaternas många miljoner. Min LaRouches främsta uppgift var inte att samla röster utan att kasta skit på den demokratiske presidentkandidaten - Carter.
Labor Party, "arbetarpartiet", flyttade snabbt över till yttersta högerkanten, gick samman med John Birch Society, detta vita rashetsgäng, med resterna av guvernör George Wallaces "oavhängiga" parti och med allsköns andra ultrareaktionära grupper.
Gott om pengar
När LaRouche kastade in sitt "arbetarparti" i valstriden var medlemsantalet ca 3000. Men han kunde anställa 700 av sina trogna på heltid och köpa sig 30 minuters radiotid för 96 000 dollars samt i övrigt kosta på sin "valrörelse" åtminstone 500 000 dollars - enligt vad tidningen Los Angeles Times forskat fram. "Arbetarpartiet" var helt plötsligt nerlusat med sköna dollars. Den tidigare trotskistiske kommunisten Lyndon H LaRouche hade funnit sin väg, sin politiska roll.
En högerextremistisk grupp, Liberty Lobby, kunde nu i sin tidning prisa Labor Party som "den sannolikt enda ärliga marxistiska gruppen i USA, eftersom den inte som alla liknande grupper finansieras med Rockefellers pengar".
Efter presidentvalstriden har "Partiet" klart meddelat sin samhörighet med de högerreaktionära krafterna. I juli 1977 utkom dess tidning med omskyltad vinjett: Två små amerikanska flaggor. Chefredaktören Nancy Spannus förkunnade i förstasidans ledarartikel storordigt att nu skapas en ny koalition i amerikansk politik. Denna koalition, detta förbund ska omfatta anti-abortrörelsen(!), medlemmar i Wallacepartiet, en del konservativa demokrater och naturligtvis Labor Party. Hon skrev för att ingen skulle missuppfatta den historiska händelsen: "Om denna rörelse konsolideras under Labor Partys ledning, kan den snart återerövra landet från Rockefeller - cancerns dödsgrepp."
Som synes ska Rockefeller tilldelas judarnas roll i denna reaktionära kampanj. I övrigt befinner sig detta "arbetarpartis" ideologiska utsmyckning under framväxt. Man har hittat en amerikansk sjuttonhundratalspolitiker, Alexander Hamilton, som efterlämnat nio band artiklar om ekonomiska och författningspolitiska frågor. Ur dessa ska en "amerikansk" ideologi vaskas fram, och där lär finnas åtskilliga tillräckligt reaktionära guldklimpar. Man letar febrilt också på andra håll efter användbara texter. I ett brev till den danska tidningen Information citerar LaRouche ur en presskommuniké om sig själv - och dessa "arbetarkommittéer" som bildar "partiet":
"Även om arbetarkommittéerna bildades på grundval av kvalitativa framsteg utöver Karl Marx och Rosa Luxemburg, utvecklade av organisationens nuvarande ordförande och presidentkandidat i valet 1976, Lyndon LaRouche, så är organisationen varken 'vänsterorienterad' eller kan beskrivasvas som 'marxistisk'. Organisationens vidare utveckling av de väsentliga användbara bidragen hos Karl Marx är närmast ett underordnat drag i organisationens egentliga karaktär, ,som är nyplatoniskt humanistisk. I Sverige skulle organisationen hellre kunna ses som en fortsättning av drottning Kristinas humanistiska åskådning, och i Danmark av föreställningarna. hos det hov som understödde Tycho Brahes vetenskapliga arbete."
Prisandet av de egna medlemmarna når i samma brev ungefär samma höjder:
"Under något mer än 10 år av arbetarkommittéernas existens har urvalet och den organiska utvecklingen av några av de mest begåvade unga människorna skapat en mogen intellektuell. styrka med enastående praktiska prestationer, en styrka vars bidrag till teoretisk fysik, biologi och andra områden är direkt knutna till dess arbete med politisk strategi och samhällsstudier."
Gangsterliga
Vad det rör sig om i dag är inte något högstående idealiskt sällskap utan en politisk gangsterliga, som finansieras av skumma ekonomiska intressen och villigt ställer upp som spioner och provaktörer i bl a CIAs tjänst. Avhoppare har vittnat om att partichefen LaRouche är helt enväldig och utbildar sina anhängare med en för dylika ligor typisk blandning av förödmjukelser och smicker:
Det är särskilt ungdomar från borgerliga hem, som i perioder av djup personlig kris kan dras in i denna verksamhet. De kommer med i en gemenskap, som har en förklaring på alla frågor. Men gruppens ideologi har en systematisk brist på logik och kräver ändå att man ska acceptera ett helt tankesystem. Det är som att dyka ner i en helt ny föreställningsvärld. Och det kan upplevas som en psykisk befrielse. Dessa ungdomar isoleras från sin gamla miljö och gruppen håller dem både mentalt och fysiskt borta fån annan påverkan. Härvidlag fyller sammansvärjningsfilosofin en viktig funktion.
Varje kritiker är en främmande agent. Världen utanför är fylld med intriger, som endast LaRouche helt kan genomskåda. Därför uppstår en extrem bindning till personen LaRouche.Dessutom hålles medlemmarna ständigt i högsta larmberedskap, därför att de lever i tron att endast de kan frälsa världen från atomkrig och kupper, som ständigt hotar och nästan med säkerhet ska äga rum vid ett bestämt datum. Den ständiga krisstämningen motverkar ett kritiskt tänkande och förstärker medlemmamas känsla av missionering. När katastrofen inte inträffar så är det uppenbart att äran för detta tillkommer NCLC och dess geniale ledare Lyndon LaRouche.
Så byggs alltså en fascistisk rörelse upp. Labor Party är en bland många sådana. Risken med en man som LaRouche är att han, liksom en gång Mussolini, lärt sig en del i den socialistiska arbetarrörelsen . Nu har han också lärt sig var pengarna finns att hämta, var det lönar sig att sälja ett "arbetarparti". Under ockupationen i Norge kunde tyskarna på liknande sätt överta en del kapsejsade element ur arbetarrörelsen.
Här i Sverige såldes vad som återstod av Socialistiska partiet genom Nils Flyg till tyska intressen, främst då den dagliga tidningen Folkets Dagblad. En samtida belgisk förrädare hette Hendrik de Man, en gång socialdemokratisk ideolog av världsklass. I Frankrike gjorde sig på motsvarande sätt den tidigare kommunistiske partiledaren Doriot känd som överlöpare i skuggan av de tyska marschstövlarna.
Kristecken
Så nog finns det exempel att peka på, när nu denne Lyndon H LaRouche prövar sin lycka i branschen. Det finns måhända anledning att följa hans och det amerikanska "arbetarpartiets" vidare utveckling. Partiledaren har hunnit bli 55 år redan så det kanske gäller att skynda på. LaRouche inbjuder till ett överlägset hånleende i stil med vad som mötte Hitler efter det misslyckade kuppförsöket i Munchen 1923. Tio år senare var det åtskilliga som ångrade att de en gång log åt det löjliga.Liberty Lobby
AV: Evert Kumm
EAPs politiska frälsningslära: Fascistisk smitta från USA
Ett antal dagstidningar däribland Aftonbladet (LO) - åkte på en rejäl blåsning 17 maj. Då publicerades en attack mot Olof Palme och den kärnkraftspolitik som socialdemokratiska partiet nu står för.
Undertecknare av det publicerade uppropet var ett antal fackföreningsmän, företrädesvis från Metall. Uppropet stod sig ett dygn. Sedan avslöjades att bakom detta stod EAP (Europeiska arbetarpartiet), en märklig sammanslutning som företrädesvis finns i Stockholm. EAParna brukar svärma runt Folkets hus i Stockholm när det är kongressdags. Det finns en koppling mellan EAP och en motsvarighet i USA.
Av EVERT KUMM
Vi har sett dem här i landet också, åtminstone i Stockholm. De företräder ingenting mindre än "Det europeiska arbetarpartiet" (EAP), sprider broschyrer och små tidningar och påminner rätt mycket om Jehovas vittnen, mormonmissionärer och liknande propagandister. Fanatiskt troende på sina broschyrers visdom och alltid ute i sista stund - i morgon eller åtminstone nästa år går jorden under och det gäller att bli frälst i tid.
Som så mycket annat på vår syndiga jord inspireras dessa rörelser från USA. Detta gäller i hög grad EAP. Det rör sig inte enbart om inspiration. Den goda tillgången på money tyder på kontakter av speciellt slag. Beskyllningar för att gå CIAs - den amerikanska underrättelsetjänsten - ärenden protesterar de här ungdomarna våldsamt emot. Så radikala och revolutionära som de är. - hur skulle CIA kunna tänkas vilja ha något med dem att skaffa?
Det har hänt något i USA som vi bör vara uppmärksamma på. Oron i tiden påminner om 1930-talets många ideologiska ommöbleringar, innan den tyska fascistdiktaturen tog fast form och helvetet brakade löst över världen. Massarbetslösheten i USA och i den mest industrialiserade världen för övrigt liksom över huvud det hotande sammanbrottet för den kapitalistiska ekonomin kan, om inte en högkonjunktur bryter igenom depressionen inom några ar, åstadkomma svåra politiska konvulsioner. Det amerikanska samhället förefaller stundom rätt illa rustat att möta fascistiska och liknande rörelsers maktdrömmar.
Frälsa världen
Det är därmed inte sagt att ledaren för USAs nya Labor Party eller NCLC ("Arbetarkommittéernas nationella sammanslutning"), Lyndon H LaRouche, är näste Adolf Hitler, som ska frälsa världen eller i varje fall USA.
Han tror det själv, men det räcker ju inte. Att det finns eller åtminstone har funnits ett klart samband mellan denne LaRouches "arbetarparti" och det "europeiska arbetarpartiet" på den här sidan Atlanten är helt klart. Om så förblir i fortsättningen kan tills vidare vara osagt. Något har inträffat som möjligen kan bryta förbindelserna. Eller tvärtom komma att öka aktiviteten också här.
Labor Party startade som ett revolutionärt, "marxistiskt" parti. Som 25-äring blev LaRouche medlem av det trotskistiska Socialist Workers Party (SVJP), men efter tio år fann han att partiet inte tillräckligt uppmärksammat hans geniala förmåga. Redan före SWP-medlemskapet hade han förstått att någon verkligt revolutionär rörelse kunde det inte uppstå i USA, om inte han skapade den. Detta berättade han i Washington Post 17 februari 1974 och då hade han redan gått från ord till handling.
Till en början ville Labor Party räknas till vänstersidan. Men det är ganska trångt där och dessutom ont om pengar. Visserligen anklagar numera partiledare LaRouche sina tidigare vänner för att ta emot understöd från miljardärfamiljen Rockefeller men den amerikanska vänsterns allmänna fattigdom styrker knappast hans anklagelser.
För att dra ut en historisk jämförelse ganska långt kan man erinra om att Hitlers "nationalsocialistiska arbetarparti" ständigt skyllde socialdemokraterna och kommunisterna för att vara köpta av "judekapitalet", när den tyska tungindustrin satsade för fullt på Hitler och hans gangsterparti.
Man kan på goda grunder anta att mr LaRouche rätt snart övergav Leo Trotskij:s skrifter för att desto flitigare studera Hitlers "Min kamp".
Den fullständiga helomvändningen kan ha skett någon gång på våren 1976 och hade ett direkt samband med presidentvalstriden. Lyndon H LaRouche ställde upp som kandidat och samlade hela 40 000 röster vilka ju inte räckte långt mot huvudkandidaternas många miljoner. Min LaRouches främsta uppgift var inte att samla röster utan att kasta skit på den demokratiske presidentkandidaten - Carter.
Labor Party, "arbetarpartiet", flyttade snabbt över till yttersta högerkanten, gick samman med John Birch Society, detta vita rashetsgäng, med resterna av guvernör George Wallaces "oavhängiga" parti och med allsköns andra ultrareaktionära grupper.
Gott om pengar
När LaRouche kastade in sitt "arbetarparti" i valstriden var medlemsantalet ca 3000. Men han kunde anställa 700 av sina trogna på heltid och köpa sig 30 minuters radiotid för 96 000 dollars samt i övrigt kosta på sin "valrörelse" åtminstone 500 000 dollars - enligt vad tidningen Los Angeles Times forskat fram. "Arbetarpartiet" var helt plötsligt nerlusat med sköna dollars. Den tidigare trotskistiske kommunisten Lyndon H LaRouche hade funnit sin väg, sin politiska roll.
En högerextremistisk grupp, Liberty Lobby, kunde nu i sin tidning prisa Labor Party som "den sannolikt enda ärliga marxistiska gruppen i USA, eftersom den inte som alla liknande grupper finansieras med Rockefellers pengar".
Efter presidentvalstriden har "Partiet" klart meddelat sin samhörighet med de högerreaktionära krafterna. I juli 1977 utkom dess tidning med omskyltad vinjett: Två små amerikanska flaggor. Chefredaktören Nancy Spannus förkunnade i förstasidans ledarartikel storordigt att nu skapas en ny koalition i amerikansk politik. Denna koalition, detta förbund ska omfatta anti-abortrörelsen(!), medlemmar i Wallacepartiet, en del konservativa demokrater och naturligtvis Labor Party. Hon skrev för att ingen skulle missuppfatta den historiska händelsen: "Om denna rörelse konsolideras under Labor Partys ledning, kan den snart återerövra landet från Rockefeller - cancerns dödsgrepp."
Som synes ska Rockefeller tilldelas judarnas roll i denna reaktionära kampanj. I övrigt befinner sig detta "arbetarpartis" ideologiska utsmyckning under framväxt. Man har hittat en amerikansk sjuttonhundratalspolitiker, Alexander Hamilton, som efterlämnat nio band artiklar om ekonomiska och författningspolitiska frågor. Ur dessa ska en "amerikansk" ideologi vaskas fram, och där lär finnas åtskilliga tillräckligt reaktionära guldklimpar. Man letar febrilt också på andra håll efter användbara texter. I ett brev till den danska tidningen Information citerar LaRouche ur en presskommuniké om sig själv - och dessa "arbetarkommittéer" som bildar "partiet":
"Även om arbetarkommittéerna bildades på grundval av kvalitativa framsteg utöver Karl Marx och Rosa Luxemburg, utvecklade av organisationens nuvarande ordförande och presidentkandidat i valet 1976, Lyndon LaRouche, så är organisationen varken 'vänsterorienterad' eller kan beskrivasvas som 'marxistisk'. Organisationens vidare utveckling av de väsentliga användbara bidragen hos Karl Marx är närmast ett underordnat drag i organisationens egentliga karaktär, ,som är nyplatoniskt humanistisk. I Sverige skulle organisationen hellre kunna ses som en fortsättning av drottning Kristinas humanistiska åskådning, och i Danmark av föreställningarna. hos det hov som understödde Tycho Brahes vetenskapliga arbete."
Prisandet av de egna medlemmarna når i samma brev ungefär samma höjder:
"Under något mer än 10 år av arbetarkommittéernas existens har urvalet och den organiska utvecklingen av några av de mest begåvade unga människorna skapat en mogen intellektuell. styrka med enastående praktiska prestationer, en styrka vars bidrag till teoretisk fysik, biologi och andra områden är direkt knutna till dess arbete med politisk strategi och samhällsstudier."
Gangsterliga
Vad det rör sig om i dag är inte något högstående idealiskt sällskap utan en politisk gangsterliga, som finansieras av skumma ekonomiska intressen och villigt ställer upp som spioner och provaktörer i bl a CIAs tjänst. Avhoppare har vittnat om att partichefen LaRouche är helt enväldig och utbildar sina anhängare med en för dylika ligor typisk blandning av förödmjukelser och smicker:
Det är särskilt ungdomar från borgerliga hem, som i perioder av djup personlig kris kan dras in i denna verksamhet. De kommer med i en gemenskap, som har en förklaring på alla frågor. Men gruppens ideologi har en systematisk brist på logik och kräver ändå att man ska acceptera ett helt tankesystem. Det är som att dyka ner i en helt ny föreställningsvärld. Och det kan upplevas som en psykisk befrielse. Dessa ungdomar isoleras från sin gamla miljö och gruppen håller dem både mentalt och fysiskt borta fån annan påverkan. Härvidlag fyller sammansvärjningsfilosofin en viktig funktion.
Varje kritiker är en främmande agent. Världen utanför är fylld med intriger, som endast LaRouche helt kan genomskåda. Därför uppstår en extrem bindning till personen LaRouche.Dessutom hålles medlemmarna ständigt i högsta larmberedskap, därför att de lever i tron att endast de kan frälsa världen från atomkrig och kupper, som ständigt hotar och nästan med säkerhet ska äga rum vid ett bestämt datum. Den ständiga krisstämningen motverkar ett kritiskt tänkande och förstärker medlemmamas känsla av missionering. När katastrofen inte inträffar så är det uppenbart att äran för detta tillkommer NCLC och dess geniale ledare Lyndon LaRouche.
Så byggs alltså en fascistisk rörelse upp. Labor Party är en bland många sådana. Risken med en man som LaRouche är att han, liksom en gång Mussolini, lärt sig en del i den socialistiska arbetarrörelsen . Nu har han också lärt sig var pengarna finns att hämta, var det lönar sig att sälja ett "arbetarparti". Under ockupationen i Norge kunde tyskarna på liknande sätt överta en del kapsejsade element ur arbetarrörelsen.
Här i Sverige såldes vad som återstod av Socialistiska partiet genom Nils Flyg till tyska intressen, främst då den dagliga tidningen Folkets Dagblad. En samtida belgisk förrädare hette Hendrik de Man, en gång socialdemokratisk ideolog av världsklass. I Frankrike gjorde sig på motsvarande sätt den tidigare kommunistiske partiledaren Doriot känd som överlöpare i skuggan av de tyska marschstövlarna.
Kristecken
Så nog finns det exempel att peka på, när nu denne Lyndon H LaRouche prövar sin lycka i branschen. Det finns måhända anledning att följa hans och det amerikanska "arbetarpartiets" vidare utveckling. Partiledaren har hunnit bli 55 år redan så det kanske gäller att skynda på. LaRouche inbjuder till ett överlägset hånleende i stil med vad som mötte Hitler efter det misslyckade kuppförsöket i Munchen 1923. Tio år senare var det åtskilliga som ångrade att de en gång log åt det löjliga.Liberty Lobby
AV: Evert Kumm
Wednesday, May 13, 2009
Varför ska jag INTE rösta på EAP (ett svar till EAP och Lyndon LaRouche).
Ett svar på: http://www.larouche.se/artikel/varfor-ska-jag-rosta-pa-eap-askary-svarar
* För att partiet, som är en del av den internationella LaRoucherörelsen, är en sekt. Välkända sektledare över hela världen varnar för LaRoucherörelsen. Steve Hassan, som leder det amerikanska Freedom of Mind-centret, säger
att rörelsen är en sekt, därför att det är en "auktoritär grupp, med
en pyramidial maktstruktur, med en karismatisk frontfigur som har
diktatorisk kontroll över rörelsen och säger sig sitta inne med svaren
på precis allt". Läs mer i länksamlingen som jag klistrar in i slutet av denna artikel.
* För att de amerikanska medlemmarna arbetar politiskt för sekten, sex och en halv till sju dagar i veckan, över tolv timmar om dagen. Och så har de tvingats arbeta i trettio år! Sekten själv motiverar det med att de är i "krig", men ingen kompetent general, bara tyranner och sektledare, skulle tvinga sina "soldater" vara i krig så mycket. (I sverige jobbar de inte lika mycket, men förebilden för arbetet är USA.)
* För att LaRoucherörelsen fungerar TOTALITÄRT. Dess inre uppbyggnad är sån att LaRouche styr enväldigt över hur politiken ska vara, vem som ska anses vara förrädare eller vän, vad som får debatteras och sådant. Ingen egentlig debatt är tillåten. Att inte hålla med Lyndon LaRouche, eller att tvivla på att han har rätt i någon viktig sak, är som att begå förräderi och det ses inte med blida ögon!
* För att Lyndon LaRouche ogillar demokrati. Han har flera gånger öppet sagt att demokrati är nåt som han ogillar. I det förslag han skrev för en konstitution i Kanada 1981, föreslår han direkt att STORA delar av väljargrupperna, de han kallar hedonister, inte ska få rösta och inte ska ha rätt till pressfrihet.
* För att laRoucherörelsen omger sig med skumma vänner. Låt oss se vilka vännerna är och har varit. Mugabe i Zimbabwe, Bashir i Sudan, Burmas regim, Sydafrikas aparthaidregim under 80-talet, hutuerna som begick massmord i Rwanda, Seneidlin i Argentina (som samarbetat med Alfredo Astiz, som låg bakom mordet på Dagmar Hagelin; Noriega, Libert Lobby i USA, och pedofilen James Bevel, för att bara nämna några få!
* För att EAP inte alls har rätt om finanskrisen. EAP har sen 1973 sagt att finanssystemet kommer att krascha "inom kort", om man säger det konstant i 35 år så händer det kanske då och då att börsen går ner och att det blir kris. Har de mer rätt då? Och förresten så har Ulf Sandmark rätt när han ibland privat till folk säger att EAP:s ekonomiska program är "EKONOMISK DIKTATUR"!
* För att EAP är DUALISTER, och MANIKEER och dessutom harmageddon-förespråkare. De ser världen i svart- och vitt, i 100% gott och 100% ont. Och dessutom anser de att världen kommer att gå under snart OM INTE LYNDON LAROUCHE OCH HANS VÄNNER räddar världen!
* För att Lyndon LaRouche satt inne i fem år i fängelse i USA, för bland annat skattebrott. han hävdade i domstolen att han inte tjänat pengar på många år. När åklagaren frågade Lyndon om var han fått kläderna han bar från, och vem som köper maten han äter, svarade dumskallen: "jag vet inte"...
Han kallar sig världens främsta ekonom, och han vet inte ens varifrån maten han äter kommer och vem som köpt kalsongerna han bär! :o)
Skämt åsido. Alla äldre medlemmar i EAP vet egentligen att det var bedrägeri. Fråga dem varför Rick Saunders var i Sverige 1985 - 1986 och varför det är en så stor hemlighet ÄN IDAG! Nej, det har inte med bokbordet i Hallunda den 28/2 1986 att göra, utan med att han, och några andra medlemmar, skeppades över till Europa för att kringgå rättvisan i USA. Han var misstänkt för BEDRÄGERI i USA!
Och förresten... Den officiella storyn är att LaRoucherörelsen tog lån, och att sen staten stängde en del av LaRoucherörelsens tidskrifter, så de inte kunde betala tillbaka lånen. Ganska rätt. Lägg till att strategin var att ta lån, och sen när LaRouche vann presidentvalet skulle alla få tillbaka pengarna. Vad detta är är bedrägeri i samma klass som när IT-bolag lånade pengar på 90-talet VÄL MEDVETNA OM ATT DE BARA KUNDE BETALA TILLBAKA LÅNEN OM DE FICK KONTROLL ÖVER 75% AV SIN MARKNAD I SVERIGE! Samma sorts bluff pysslade LaRoucherörelsen med!
* För att EAP är ensidigt industrialistiska! Det går inte att bara manipulera naturen hur som helst och tro att människorna inte skadas i längden.
* För att EAP är EXTREMA konsspirationsteoretiker. Ok, de menar inte att Henry Kissinger egentligen är en utomjordisk ödla, som David Icke gör. SÅÅÅ extrema är de INTE. Men de ser världen som ett svartvitt DUALISTISKT spelfält där så kallade OLIGARKER styr, oligarker som styrs av skumma brittiska aristokrater!
* För att EAP om de skulle få makten skulle I PRAKTIKEn förbjuda både rockmusik och dataspel och sånt som facebook och Twitter. De skulle göra det svårt för alternativa andliga och medicinska rörelser att verka (eftersom nyandlighet är = satanism enligt dem) och såna böcker som Harry Potter (exempelvis) skulle nog också förbjudas. Och Al Gore skulle hamna i finkan!
Alla de fenomen jag nämnt här har alltid kallats sataniska, nazistiska, nåt som förslavar människan, nåt som är värre än det värsta pestvirus och som måste isoleras likt man isolerar och stoppar en pestsmitta! Lägg ihop ett och ett och läs LaRouches förslag för en konstitution i Kanada och ställ frågan om LaRoucherörelsen verkligen skulle tillåta sådana "Hitler Jugend liknande rörelser" (deras citat) som Facebook och MySpace att finnas i ett land styrt av dem?
* Kort och gott, för att EAP inte är en politisk rörelse, utan en TOTALITÄR POLITISK SEKT!
/T (f.d. medlem i EAP och ICLC)
LÄNKAR!
Min engelska huvudblogg: http://american-lycurgus.blogspot.com/
Sektexperten Stephen Hassans sida med information om LaRouche:
http://www.freedomofmind.com/resourcecenter/groups/l/larouche-movement/
Rick Ross sida om laRouchekulten: http://www.rickross.com/groups/larouche.html
"European"s svenska blogg om EAP och LaRoucherörelsen:
http://eap-larouche.blogspot.com/
"Europeans" engelskspråkiga blogg om Lyndon laRouche:
http://american-lycurgus.blogspot.com/
"Europeans" samling av information om LYM: http://larouchesources.blogspot.com/
Tysk information om Lyndon laRouche: http://www.agpf.de/LaRouche.htm
Journalisten Dennis Kings hemsida om laRouche:
http://www.lyndonlarouchewatch.org/
Hemsidan om Jeremiah Duggan: http://www.justiceforjeremiah.com/
LaRoucheplanet, faktasamling om LaRouche som avhoppare skapat:
http://laroucheplanet.info
Factnet, diskussionsforum för avhoppare och för journalistisk
undersökning av LaRoucherörelsen:
http://www.factnet.org/vbforum/forumdisplay.php?f=1229
* För att partiet, som är en del av den internationella LaRoucherörelsen, är en sekt. Välkända sektledare över hela världen varnar för LaRoucherörelsen. Steve Hassan, som leder det amerikanska Freedom of Mind-centret, säger
att rörelsen är en sekt, därför att det är en "auktoritär grupp, med
en pyramidial maktstruktur, med en karismatisk frontfigur som har
diktatorisk kontroll över rörelsen och säger sig sitta inne med svaren
på precis allt". Läs mer i länksamlingen som jag klistrar in i slutet av denna artikel.
* För att de amerikanska medlemmarna arbetar politiskt för sekten, sex och en halv till sju dagar i veckan, över tolv timmar om dagen. Och så har de tvingats arbeta i trettio år! Sekten själv motiverar det med att de är i "krig", men ingen kompetent general, bara tyranner och sektledare, skulle tvinga sina "soldater" vara i krig så mycket. (I sverige jobbar de inte lika mycket, men förebilden för arbetet är USA.)
* För att LaRoucherörelsen fungerar TOTALITÄRT. Dess inre uppbyggnad är sån att LaRouche styr enväldigt över hur politiken ska vara, vem som ska anses vara förrädare eller vän, vad som får debatteras och sådant. Ingen egentlig debatt är tillåten. Att inte hålla med Lyndon LaRouche, eller att tvivla på att han har rätt i någon viktig sak, är som att begå förräderi och det ses inte med blida ögon!
* För att Lyndon LaRouche ogillar demokrati. Han har flera gånger öppet sagt att demokrati är nåt som han ogillar. I det förslag han skrev för en konstitution i Kanada 1981, föreslår han direkt att STORA delar av väljargrupperna, de han kallar hedonister, inte ska få rösta och inte ska ha rätt till pressfrihet.
* För att laRoucherörelsen omger sig med skumma vänner. Låt oss se vilka vännerna är och har varit. Mugabe i Zimbabwe, Bashir i Sudan, Burmas regim, Sydafrikas aparthaidregim under 80-talet, hutuerna som begick massmord i Rwanda, Seneidlin i Argentina (som samarbetat med Alfredo Astiz, som låg bakom mordet på Dagmar Hagelin; Noriega, Libert Lobby i USA, och pedofilen James Bevel, för att bara nämna några få!
* För att EAP inte alls har rätt om finanskrisen. EAP har sen 1973 sagt att finanssystemet kommer att krascha "inom kort", om man säger det konstant i 35 år så händer det kanske då och då att börsen går ner och att det blir kris. Har de mer rätt då? Och förresten så har Ulf Sandmark rätt när han ibland privat till folk säger att EAP:s ekonomiska program är "EKONOMISK DIKTATUR"!
* För att EAP är DUALISTER, och MANIKEER och dessutom harmageddon-förespråkare. De ser världen i svart- och vitt, i 100% gott och 100% ont. Och dessutom anser de att världen kommer att gå under snart OM INTE LYNDON LAROUCHE OCH HANS VÄNNER räddar världen!
* För att Lyndon LaRouche satt inne i fem år i fängelse i USA, för bland annat skattebrott. han hävdade i domstolen att han inte tjänat pengar på många år. När åklagaren frågade Lyndon om var han fått kläderna han bar från, och vem som köper maten han äter, svarade dumskallen: "jag vet inte"...
Han kallar sig världens främsta ekonom, och han vet inte ens varifrån maten han äter kommer och vem som köpt kalsongerna han bär! :o)
Skämt åsido. Alla äldre medlemmar i EAP vet egentligen att det var bedrägeri. Fråga dem varför Rick Saunders var i Sverige 1985 - 1986 och varför det är en så stor hemlighet ÄN IDAG! Nej, det har inte med bokbordet i Hallunda den 28/2 1986 att göra, utan med att han, och några andra medlemmar, skeppades över till Europa för att kringgå rättvisan i USA. Han var misstänkt för BEDRÄGERI i USA!
Och förresten... Den officiella storyn är att LaRoucherörelsen tog lån, och att sen staten stängde en del av LaRoucherörelsens tidskrifter, så de inte kunde betala tillbaka lånen. Ganska rätt. Lägg till att strategin var att ta lån, och sen när LaRouche vann presidentvalet skulle alla få tillbaka pengarna. Vad detta är är bedrägeri i samma klass som när IT-bolag lånade pengar på 90-talet VÄL MEDVETNA OM ATT DE BARA KUNDE BETALA TILLBAKA LÅNEN OM DE FICK KONTROLL ÖVER 75% AV SIN MARKNAD I SVERIGE! Samma sorts bluff pysslade LaRoucherörelsen med!
* För att EAP är ensidigt industrialistiska! Det går inte att bara manipulera naturen hur som helst och tro att människorna inte skadas i längden.
* För att EAP är EXTREMA konsspirationsteoretiker. Ok, de menar inte att Henry Kissinger egentligen är en utomjordisk ödla, som David Icke gör. SÅÅÅ extrema är de INTE. Men de ser världen som ett svartvitt DUALISTISKT spelfält där så kallade OLIGARKER styr, oligarker som styrs av skumma brittiska aristokrater!
* För att EAP om de skulle få makten skulle I PRAKTIKEn förbjuda både rockmusik och dataspel och sånt som facebook och Twitter. De skulle göra det svårt för alternativa andliga och medicinska rörelser att verka (eftersom nyandlighet är = satanism enligt dem) och såna böcker som Harry Potter (exempelvis) skulle nog också förbjudas. Och Al Gore skulle hamna i finkan!
Alla de fenomen jag nämnt här har alltid kallats sataniska, nazistiska, nåt som förslavar människan, nåt som är värre än det värsta pestvirus och som måste isoleras likt man isolerar och stoppar en pestsmitta! Lägg ihop ett och ett och läs LaRouches förslag för en konstitution i Kanada och ställ frågan om LaRoucherörelsen verkligen skulle tillåta sådana "Hitler Jugend liknande rörelser" (deras citat) som Facebook och MySpace att finnas i ett land styrt av dem?
* Kort och gott, för att EAP inte är en politisk rörelse, utan en TOTALITÄR POLITISK SEKT!
/T (f.d. medlem i EAP och ICLC)
LÄNKAR!
Min engelska huvudblogg: http://american-lycurgus.blogspot.com/
Sektexperten Stephen Hassans sida med information om LaRouche:
http://www.freedomofmind.com/resourcecenter/groups/l/larouche-movement/
Rick Ross sida om laRouchekulten: http://www.rickross.com/groups/larouche.html
"European"s svenska blogg om EAP och LaRoucherörelsen:
http://eap-larouche.blogspot.com/
"Europeans" engelskspråkiga blogg om Lyndon laRouche:
http://american-lycurgus.blogspot.com/
"Europeans" samling av information om LYM: http://larouchesources.blogspot.com/
Tysk information om Lyndon laRouche: http://www.agpf.de/LaRouche.htm
Journalisten Dennis Kings hemsida om laRouche:
http://www.lyndonlarouchewatch.org/
Hemsidan om Jeremiah Duggan: http://www.justiceforjeremiah.com/
LaRoucheplanet, faktasamling om LaRouche som avhoppare skapat:
http://laroucheplanet.info
Factnet, diskussionsforum för avhoppare och för journalistisk
undersökning av LaRoucherörelsen:
http://www.factnet.org/vbforum/forumdisplay.php?f=1229
Subscribe to:
Posts (Atom)
